Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett besvuret hederslöfte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Se, kära mamma, de rosor jag då sådde och
skördade, de glädja mig än i dag, och pappas ord och
pappas ögon och pappas handtryckning, de behålla jag
för alltid i minnet.
När vi slutligen en dag blefvo ensamma, vi två,
på vår sista, lilla skogs- och jordlapp af det alltid ringa
Landsby, i det fattiga ugglenäste, som utgör vårt hus,
så ville mamma ändå alltid hålla hufvudet uppe som
fru grefvinnan’. Både under min kurs som frikadett
och senare, i min ställning som fattig löjtnant, har detta
plågat mig otroligt. Ja, käraste mamma, förlåt mig,
att det en gång på allvar måste ut: granname
skrattade åt detta högmod och vår enda, trogna tjenarinnaT
Malena, slog knyckar på nacken, då det på morgonen
hette: bär in kaffet till’ — icke löjtnanten eller, än
bättre, min son — utan ’bär in kaffet till grefven\
Kort innan jag i år reste till mötet, inträffade
något roligt vid morgonrevyn i köket. En
backstugu-gumma kom in och, som jag ganska väl hörde, begärde
att ärligt’ få låna en tolfskilling, tills hon fått sin
betalning för spånad. ’Har jag pengar att låna ut?’
svarade mamma med hård röst och tilläde i detsamma^ till
Malena: Har grefven fått sitt rakvatten?’ Helt
förgrymmad skyndade den afsnästa qvinnan utför trapporna,
i det hon högt utropade: Så’na fattiglappar ska vara
gr ef var. — Fattigdom och högfärd’.
Jag låg just i mitt öppna fönster och som jag hade
en tolfskillingshacka, släppte jag ned den rakt på
gumman och frågade med min älskvärdaste ton: ’Duger
den hår lappen?’ Bestört såg hon upp och utbrast:
Ma, se det var att handla som folk, också lofvar jag
löjtnanten och min Gud ett löfte, att då han gifter sig
med en vacker och rik flicka, kalla henne grefvinna.
Det är väl icke möjligt, att mamma nu harmas
öfver mitt oförargliga påpekande af mammas lilla
arf-synd? Och nu till något fullt allvarsamt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
