- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
172

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett besvuret hederslöfte

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Det fins, ty värr, ej här att tillgå något annatr
utom ett unket hål, der blott ett par stackars karlar,
och det mycket beklagligt ändå, stå ut med att hålla
till. Vi hade ej ärnat stanna vid den här tillflykten,
men jag vågar, på min läkareära, ej föra barnet längre.»

»Nej, för all del, jag skall följa er genast och vara
till ytterligareijenst, om ni behöfver mig.»

»Ja, just det vore högligen välkommet. Flickan
har ännu icke kommit sig och, min lif och själ, jag
ser mig god att få henne uppför trappan. Utan er,
hade jag nödgats låta en grofhuggare der nere taga
min dyrbara patient om hand.»

Följande doktorn i spåren, stod Detlof snart jämte
denne vid vagnen, der en medelålders dam, fru
doktor-innan Murman, höll på att ifrigt med eau de cologne
gnida tinningar och pulsar på en ung flicka, hvilken,
hvit som en lilja, låg stödd mot henne.

»Kära Therese, jag märker, att du icke fått lif i
barnet ännu, men här kommer jag med en försvarlig
hjelptrupp. Förutom gästgifvaren sjelf och hans hustru,
far du denne unge löjtnant, som afstår åt er qvinnor
sitt eget rum, och han tager barnet försigtigare än
någon annan, låt oss bara icke krusa.»

»Men, min vän...»

»Men, kära Therese, du bör minst vara pryd. Se
så, intet prat, var så god, herr löjtnant!»

Det var långt ifrån att Detlof kände sig så ogenerad,
som doktorn förutsatte. Han hade ej förstått läkarens
meddelande annorlunda, än att han trodde det vara
frågan om ett barn. Men huru fin och späd den
gestalt än syntes, som han skulle taga i sina starka armar,
så var det likväl en ung, bildskön flicka, och det syntes
hans fina granlagenhet nästan förolämpande mot henne,
att han, en man, skulle sluta henne så intill sig. Om
det gått an, hade han gerna dragit sig tillbaka.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:49:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcefter/2/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free