- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
178

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett besvuret hederslöfte

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det var på eftermiddagen.

Doktorn fördröjde sig antingen vid middagsbordet
eller vid ett påtänkt spelbord, huru som helst, åtföljde
han icke sina fruntimmer upp på däck, der löjtnant
Detlof satt ensam på en af sofforna. Flera passagerare
höllo hvila i sina hytter och icke många funnos uppe.

De båda damerna valde genast den soffa, som
innehades af deras reskamrat, det vill säga att doktorinnan
valde, men hon hade ej väl satt sig ned, innan hon
fick ögonen på en gammal bekant och skyndade genast
öfver till dennas plats, lemnande den unga flickan i den
allvarsamme, unge mannens vård. Ett vänligt och
begripligt ögonkast visade att hon bestämde honom för
denna heders- och förtroendepost.

Han beredde sig på att finna uppdraget allt annat
än lätt, då den vackra, blyga grannen förmodligen skulle
visa sig sluten och förbehållsam som förut. Men till
hans outsägliga förundran uppslog hon floret, och icke
blott detta, hon uppslog äfven ögonlocken, hvilkas långa
frans förut icke velat lyfta sig under hela rasdagen, och
i det hon med en förtjusande oro såg på honom, yttrade
hon half högt:

»Herr grefve, jag har en skuld till er, som jag,
huru svårt det än blir, måste afbedja, innan vi skiljas
åt. Och jag begagnar tillfallet — jag har ej kunnat
göra det i andras närvaro.»

»Herr grefve,» upprepade han, »jag vet icke att
jag presenterat mig under denna benämning.»

»Det är sant,» svarade hon, blossande röd. »Herr
löjtnanten begagnar ej sin titel, men ... men ...» Hon
såg åter på honom med en så oskuldsfullt naiv anhållan
i de ljufva, blyga ögonen, att det var lätt att finna, det
hon begärde uppmuntran.

Emellertid flögo Detlofs tankar som hastigast
tillbaka till den föregående aftonen. Han hade inkastat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free