- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
186

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett besvuret hederslöfte

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

charmant, ung flicka, om just ingen skönhet, så
talangfull och älskvärd, glad och godsint.»

»Mycket förträffliga egenskaper utan all fråga.
Men då jag är kall som is, så får någon annan draga
parti af dem, liksom af hennes rikedom, den mamma
af fin takt icke nämde.»

»Emedan den underförstås. Ett så präktigt,
väl-bebygdt säteri, som Anneberg, duger för den
gran-tycktaste. Lagmanskan öfverlemnar gården med allt,
som der står, åt sin måg. Hon tänker sjelf bo i
Stockholm om vintern och om sommaren göra sina barn ett
besök efter badturerna — låter icke det förtjusande, på
en gång storartadt och patriarkaliskt?»

»För att hafva gifvit mamma del af dessa vackra
vyer, är det omöjligt annat, än att mamma å sin sida
ingått i vissa farliga förtroenden, utan sin sons hörande.
Emellertid har mamma nu under min Gustafsbergstur
haft god tid att låta den allt för liberala lagmanskan
på allra artigaste sätt förstå, att mamma förhastat sig.»

»Min egen Detlof, sådana der saker äro mycket
svåra att på passande sätt beröra.»

»Huru, mamma har ej tagit den hederliga och
välvilliga damen ur sin villfarelse? Då blir det min
omsorg, att genom mitt sätt mot fröken Selma, fullkomligt
artigt, men fullkomligt bestämdt, låta förstå, att jag
aldrig drömt och aldrig kommer att drömma om äran
att få kalla henne min hustru.»

»Så häftig du är! Jag har gjort det enda, som
var passande, nämligen i min tanke. Jag har sagt
henne, att jag ansåg bäst att icke förråda våra planer,
innan du kom hem, och vi kunde döma om våra barns
attraktion till hvarandra. På det sättet får lagmanskan
sjelf göra sina upptäckter, utan att jag blottställer mig
för att stöta mig med min käraste vän och granne.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:49:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcefter/2/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free