Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett besvuret hederslöfte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5.
Den rike och »nålsögat».
^en nye grannen, egaren af pappersbruket, Lars
Ber-thel, var en synnerligen human, i många afseenden
anspråkslös man, som sjelf aldrig lät före sitt namn
nyttja annan titel än patron, en patriarkalisk
benämning från häfd.
Son af en mycket fattig, men på sitt enkla sätt i
gudsfruktan rik och poetisk porslinsmålare, hade gossen
vid fabriken, der fadern tidigt anstält hans små fingrar,
lärt sig, att som högsta ära och utmärkelse, hvilken
på jorden kunde vinnas, akta och ödmjuka sig för
ordet »patron». Men pilten vantrifdes dock vid det
instängda lifvet. Hellre än att måla träd, buskar och
fåglar, ville han se och höra dessa härligheter ute i
skog och mark. Och han gaf sig ej tillfreds förr, än
fadern skaffat honom tillåtelse att få gå omkring
bygden och sälja utskottsgods, det vill säga små, målade
drickesmuggar och små assietter, askar med mera.
Han var något öfver tio år, då h^n började sin
första handelsspekulation, och han hade redan haft så
pass skolstudier, att han kunde räkna på sin lilla
griffel-tafla utgift och inkomst, och för hvarje slant, som kom
i den på bröstet hängande sparbössan, utvidgade han
sina framtidsplaner. Först när han fått samla till
böcker, måste han komma i storskola, det var alldeles
nödvändigt, om han med tiden skulle blifva patron,
och sedan han fått i sig nödig lärdom, ville han se
sig om, hvarest han bäst kunde komma fram, men på
landet skulle det vara. När han så en gång var blifven
en man, som hade många, många under sig, då ville
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
