Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett besvuret hederslöfte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
0.
Grannarne göra bekantskap.
•^Jär den fattige, unge grefven kom ut, för att helsa
på sin rike gäst, trodde han att säkerligen något
hos denne skulle förråda, att han ansåg sig göra en
behöflig tjenst med det ifrågavarande anbudet att köpa
ett stycke utmark, men han blef angenämt berörd, då
den utmärkte, rättframme medelålders herrn raskt
skyndade emot honom med utsträckt hand och helt
enkelt sade:
»Jag ville icke försumma tiden, utan så fort jag
fick veta, att löjtnanten hemkommit, infinna mig för
att aflägga min faderliga tacksamhet för den
beredvillighet och godhet, herr löjtnanten på min käre vän
doktorns uppmaning visade vår lilla dotter. En
tacksägelse, som jag ödmjukligen anhåller, att min hustru
äfven måtte få tillfälle att aflägga.»
Det likgiltiga lugnet på Detlofs stolta och allvarliga
ansigte förbyttes ögonblickligen i ett det hjertligaste
uttryck, då han, besvarande handslaget, yttrade:
>Det är mig synnerligen kärt, att vi på det viset
redan äro bekanta. Jag hoppas att underrättelserna
från Marstrand varit gynsamma?»
»Åh, alldeles öfver förväntan! Redan
ångbåts-resan gjorde Hulda mera godt än doktorn påräknat.
I sista brefvet heter det, att hon icke vidare har i sitt
utseende minsta skymt efter sjukdom eller nervretlighet.
Hon har dansat på hvarenda bal.»
»Förträffligt! Herr brukspatron får henne kanske
då icke så snart hem?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
