- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
194

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett besvuret hederslöfte

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

af hög börd, hon är död, har jag hört, ville icke hitåt.
Det är underligt, att min mor ej nämnt detta.»

»Om herr löjtnanten behagade följa mig ett stycke
på vägen, så passera vi den der utängen, som vi
närmare kunna talas vid om i morgon qväll (då jag skall
taga mig friheten ledsaga min gäst på hemfärden) och
så fingo vi nu språka om min andra granne. Det är
ej underligt, att fru grefvinnan icke kunnat meddela
den för orten temligen vigtiga nyheten, ty baronen hade
i sitt bref strängt förbjudit sin intendent att låta saken
blifva känd. Han kom natten till i går, och jag blef
redan på förmiddagen efterskickad, emedan han ansåg
mig kunna lemna åtskilliga upplysningar, och han har
bjudit mig på frukost i dag.»

»Han är då sällskapslikare än förut.»

»Det vet jag ej rätt, hvad jag skall säga om. Voro
icke herrarne någon gång bekanta?»

»Icke att nämna. Han är minst tolf år äldre än
jag. Som kadett såg jag honom en gång. Det var
den sista. Förut, som liten gosse, minnes jag att en
helt ung man, med svartmuskig hy, svarta ögon och
ett öfverflödigt rikt svart hår, ibland besökte min
stackars far och visade honom en vördnadsfull tillgifvenhet,
det är allt. Han hade en gång genom någon
befattning kommit in vid ett af de tyska småhofven och som
gift fastade han sig allt mera uteslutande der, ehuru,
enligt den muntliga krönikan, genom resande landsmän
meddelad, hans äktenskap, som dock lärer varit ett
kärleksparti, ej på långt när slagit väl ut.»

»Stackars man! Hans utseende är stämpladt af
en dödande kall trötthet. Han lärer ofantligt sörjt två
små gossar, som blifvit födda och döda under första
åren af hans giftermål. Nu har han ingen närmare
arftagare till sitt namn, sitt herresäte och sin storartade
tyska rikedom. Men vid tretiosju år, just bästa manna-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0198.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free