- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
199

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett besvuret hederslöfte

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Ja, res nu och lägg ut näten på annat håll! Det
var då en Guds lycka, att baron Patrik skulle komma
hem och frälsa mig från den skärseld, min herr son
lemnat qvar åt mig. Men oändligt ledsamt var det, att
Anneberg skulle gå honom ur händerna. Selma är i
alla fall en god flicka, som han fått linda om fingrärrié.
Men nu för tiden är det inte nog bra for en herre med
pretentioner. Gud vet huru flickan skall vara? Malena,
Malena, hör då, mina skrifdon... Jo, nu har jag ämne
att skrifva om!»

Runstaholm, genom en just här icke synnerligen
bred å skildt från såväl det stora Hahlensborg som det
lilla Landsby, hade en modern manbyggnad, och derför,
brukade grefvinnan säga till Malena, »kunde del inköpas
af en parveny, utan att man behöfde harmas synnerligen
deröfver». Också fans det ingen i orten som såg
onådigt på det rika, borgerliga patronagets ankomst. Flera
mödrar, icke så fördomsfulla, som grefvinnan, tänkte på
att bjuda hem sina söner till julen, om den unga
dottern befans någorlunda hygglig. Och det hade man
hört jemte mera dertill.

Och nu återse vi nämda unga dam, icke sjuklig
och nervös, såsom vi under mötet på gästgifvaregården
funno henne, utan stark, bländande vacker och frisk
som den ros, hvilken gungade vid kanten af den rika
hårflätan och hvilkens gröna blad lekte bland hennes
gyllene lockar. Hon bar en snöhvit drägt, med ett
fladdrande, körsbärsrödt skärp, och på halsen och
ar-mame ingen annan prydnad än svarta stenkolsperlor;
men hvad kunde väl också hafva tagit sig bättre ut på
den svanhvita halsen och de lika hvita armarne?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0203.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free