- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
200

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett besvuret hederslöfte

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hon stod framför fadern och modern i ett mindre
förmak, näst intill det stora förmaket, der doktorn och
fru doktorinnan slagit sig ned i paradhållning.

»Är jag bra så här, pappa? Är det ingenting Att
anmärka, kära mamma? Men jag ser på er båda £vå,
att det är bra.»

Modern, en knapt medelålders, älsklig fru, smålog
blott, men fadern svarade allvarsamt: »Icke så bra7
som du i mina ögon kunnat se ut, om min kandidat
i dag fått sätta förlofningsringen på dig. Det var ej
vackert af dig, mitt barn, att du ej lät honom, som jag
litade på, följa med hit.»

ȁh, pappa, det skulle varit i min tanke ohederligt
och kunde blott passat en kokett, som velat skryta med
eröfringar! Jag försäkrar pappa, att efter hans och mitt
sista vänliga samtal, han icke ens sjelf ville det. En
sådan man behöfver väl icke truga sig till en hustru,
och allt nog, vi förblifva vänner, men inom min
lefnads-roman har han nu spelat ut sin roll.»

»Hör bara, huru modig hon är,» sade doktorn, som
nu trädt till tröskeln mellan de båda rummen. »Men
det förargar mig ordentligt, att vi icke skulle träffa
löjtnanten, vår reskamrat. Jag tycker, att han väl
kunnat dröja, eller hväd säger du, liten?»

»Jag säger, att vi få trösta oss. Hans resa var väl
angelägen.»

»Vet ni, mitt herrskap, hvad jag tror?» inföll
doktorinnan. »Jo, att herr grefven, som af idel högmod
icke vill nämnas vid sin titel, plågades af tanken på,
att vi, åtminstone min man, som väl också genast gått
öfver bron, skulle få se honom eller, rättare, hans hem
i det skick, det redan på afstånd synes vara. Hvad
tror du, Hulda, om den slutsatsen?»

»Låt oss för all del lemna löjtnanten å sido, jag
hör vagnshjul. Ack, hvad vårt nya hem är förtjusande!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0204.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free