- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
203

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett besvuret hederslöfte

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tusen gånger intressantare. Det är ju en ny, alldeles
underbar upplaga af Hamlet /»

»Ja,» svarade Hulda, »det var verkligen ett
anslående ansigte. Men, jag vet ej hvarför... Han är
rysligt blek och olivtärgad, och ehuru de der stora, svarta
ögonen skulle kunna lysa i mörkret, ligga de ändå så
djupt inne i sina hålor, att man kan bli rädd för dem.»

De unga damernas uppfattning af den vid värdens
sida inträdande personen var ej från någotdera hållet
oriktig såsom ett intryck i flygten, men för dem, som
kommo i beröring med honom, var det något annat,
som slog an. Det var det trötta, men förunderligt
intagande småleendet, som vid vissa ögonblick, likt en
glänsande solstråle, genombrytande en molnhöljd himmel,
kom att lysa upp hela ansigtet och låna något poetiskt
äfven åt den manliga gestalten.

Lång, temligen starkt bygd, men med utmärkta
proportioner i hvarje detalj, bugade han sig nu, icke
med »stolt behag», som favorituttrycket i den
nyromantiska terminologien låter, utan med en allvarsam, men
belefvad mans finhet och vänliga sällskapsskick, för
värdinnan, som han gjorde sin ursäkt för det han råkat
dröja.

Alltsammans gick lika hastigt öfver, som den pre-.
sentation, hvilken sedan följde. Dagens unga hjeltinna
fick ett af de omnämda småleenden, hvilka han ej
slösade med, men hon fick deremot endast en kort blick
och intet enda ord, hvarefter han återvände till hennes
moder, som han förde till bordet.

På sin högra sida hade han lagmanskan, och hon
var resolverad att låta patronessan få nöja sig med sin
andra granne, domaren i orten, hvilken, frisk och hurtig,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0207.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free