- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
204

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett besvuret hederslöfte

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

talade utan uppehåll om lyckan att hafva fått en så
värdefull tillökning i societeten, och dervid skickade han
sina frimodiga ögon ut på spaning efter husets
charmanta dotter.

Hon satt midt emot på andra sidan, på bästa sätt
underhällen af vice häradshöfdingen, men hon syntes
förströdd, kanske derför, att hon två gånger mött
baronens djupa, svarta ögon, hvilka, liksom i en
drömmande omedvetenhet, stannat på henne. Fröken Selma,
som hade sin plats ej långt derifrån, sökte förgäfves att
fånga ett enda ögonkast och det oaktadt lagmanskan
gång på gång råkade nämna sin dotter, vid hvilkens
lyckliga ålder hon sjelf var, då hon hade den glädjen
att umgås i herr baronens föräldrars hus, och var
kanhända icke fullkomligt glömd af herr baronen sjelf.
Hon åtminstone mindes honom som gosse.

»Jag har varit så länge från mitt land,» svarade
han med sin tysta, lugna stämma, »att jag har få
intryck af enskildheterna.»

»Men då herr baronen nu återkommit till sitt
präktiga herresäte, så länge öfvergifvet, hoppas vi något
hvar, som hafva äran att räkna granskap, att herr
baronen ej vill slå sig ned hos oss som eremit.»

Baronen bugade sig lätt och trodde att hans kusin,
som han väntade, skulle förstå att arrangera det inre
af hans hus, som dock nästan var förfallet.

Sedan matsalen senare på aftonen blifvit förvandlad
till balsal, strålande upplyst och illustrerad genom
ordentlig militärmusik, tog dansen sin början.

Hulda öppnade med häradshöfding Reuterdal första
valsen, och till hela sällskapets förvåning bjöd baronen
(som man förmodat skulle fasta sig vid ett spelbord)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0208.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free