- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
211

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett besvuret hederslöfte

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

jag, i och för min patients räkning sätter mig emot
något, så blir det dervid. Jag har börjat kuren, och
här får icke ske allra ringaste rubbning af mina
ordinationer, hvaraf den första är stillhet. Min hustru vet
fullkomligt, huru jag vill hafva det, och hon. är
tillräcklig, helst hon ibland får hjelp af fru Berthel, som ocks$
fullkomligt väl känner mina metoder.’ Lagmanskan
insåg nu, att det ej lönade mödan att envisas. Och som
jag nyss ankommit, hjelpte jag doktorn genom den
artiga anhållan, att få åtfölja henne ett stycke på väg.
Jag lät till och med öfvertala mig att följa henne ända
hem, åt middag på Anneberg, och klaga nu öfver brist
på vänskap! Men jag uppehåller dig endast. I morgon
är ej min visitdag. Men i öfvermorgon kommer jag
och uppvaktar min gamla tant.»

»Patrik, du vill förekomma, att jag skall uttala min
tacksamhet mot dig sjelf. Du talar blott om doktorn
och de andra, tror du, att jag ej begriper... *

»God morgon, käraste bror, du finner det nog, efter
hvad som varit, bra hemma. Men du har ändå ingen
tid att spilla på onödigheter.»

Och gifvande hästen fria tyglar for baronen af som
en vind.

Då den hemvändande sonen hann upp på
bakgården, kom genast Malena, med förklädet för ögonen,
störtande emot honom.

»Käre löjtnanten!»

»Jag måste genast in, min stackars Malena. Är
doktorn här, eller någon annan?»

»Doktorn! Jo, det var något till lycka att han
fans så nära och att jag i förskräckelsen hade rådighet
till att, på eviga fläcken, skicka efter honom!»

»Ja, jag har hela tiden vetat, hvem jag hade hemma,
då du fans der. Men säg om doktorn är qvar?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:49:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcefter/2/0215.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free