Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett besvuret hederslöfte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Göm framför allt en god portion tacksamhet åt
baronen på Hahlensborg, ty vi hafva alla samtligen fått
stå i skuggan, då grefvinnan fått mottaga sjukbesök af
sin förnäme granne, hvilken hon helst förtrott alla sina
tänkbara önskningar... Men stäng alla dörrar för
lagmanskan — hon är rent af faslig!»
Dessa ord voro de sista, den hederlige doktorn
uttalade.
lO.
Han svor vid sin heder oeh riddersmannatro.
®et visade sig snart för Detlof något, som uppfylde
honom med hemlig glädje, nämligen att, näst
baron Patriks besök, intet af hans mor mottogs så
nådigt som Huldas. Visserligen såg grefvinnan med
söt-sur vänlighet på modern, som nästan ständigt var
dottern följaktig vid uppvaktningarna, men fru Berthel
tycktes föga bry sig om några miner eller förnäma
fraser. Hon lemnade, hvad hon af nyttiga saker
medförde, till Malena och satte sig sedan ogenerad i någon
vrå med sin stickning, under det att Hulda ensam
inbjöds att sitta vid sjelfva sängen. Men aldrig uraktlät
den förutseende patienten att hålla sonen med någon
angelägenhet qvar hos sig, då damerna skulle gå, hvaraf
följden blef, att Detlof på hela första veckan knapt
fått vexla tio ord med Hulda.
Deremot hände det flera gånger, att baronen just
tog afsked på samma gång. Han hade ofta angelägen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
