- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
225

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett besvuret hederslöfte

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Hvad har du gjort så länge, pappa? Jag är så
hungrig, så hungrig, både jag och Kastor, men mamma
sa’, att du inte kan äta, om inte jag äter med.»

Och härpå flög pilten i faderns famn och blef smekt
på annat sätt, än de gamla murarna, enligt den gamla
stränga uppfostringsmetoden, skådat af faders och söners
möte.

»Och hvar har du mamma?» Baronens ögon lyste
af stolthet och tillfredsställelse att ändtligen ega en son,
en präktig arfvinge, som skulle blifva en heder för det
gamla huset.

»Här, min gode Patrik, har du mig,» sade den
unga dam, som visade sig på tröskeln från ett inre
gemak. »Jag har icke,» tilläde hon med ett förtjusande
småleende, »varit en ohörsam husfru. Jag har icke
ens nalkats den lilla bron till mitt kära, kinesiska
lusthus, och endast från fönstret uppfångat en svag klang
af klockorna. Är borgherrn då nöjd?»

»0, han är tusen gånger mera än nöjd och skulle
säkert aldrig förbjuda sin dyra maka hennes
älsklings-promenad, om det ej i det uråldriga, ensliga templet
vore så fuktigt och dystert och om det ej dessutom
tydligt visat sig, att vindkonserten, som utföres af
glasklockorna, verkar melankoliskt på dig, min Hulda. Detta
är icke alls värdt att neka. Jag har till och med
öfver-raskat dig der i tårar. Nå, se för Guds skull icke så
förskräckt ut! Icke är det underligt, om själen drömmer
och blir en smula fantastisk vid den musiken. Men nu
måste jag i hast göra toalett, så att vi komma till bords

— ungersven och hans vapendragare äro uthungrade —,
sedan skall du få höra en nyhet, som jag tror kommer
att intressera dig något.»

Hulda egde efter ett fyraårigt äktenskap ännu hela
det sagopoetiska doftet af jungfruns skära, börjande
fägring. Det hela var blott utveckladt från knopp till

Carlén. II. 15

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0229.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free