- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
227

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett besvuret hederslöfte

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men nu, medan ungersven somnat i salen, med
hufvudet på Kastors rygg, skola vi blicka in i det röda
gemaket, det husliga hvardagstemplet, der den unga
hustrun sitter i divanen bredvid mannen.

»Jag längtar att få sofva, med hufvudet på ditt
knä, liksom pilten der ute, begagnande sin trogne vän
som hufvudkudde, men jag skall icke sträcka ut mig
förr, än jag sittande fått se på dig, medan jag berättar
min nyhet.»

»Är det då en nyhet, vid hvilken mina intryck
skola utforskas?»

»Alldeles det, min nådiga fru gemål. Sjelf såg jag
aldrig något, det erkänner jag, men små fåglar, jag vet
icke hvarifrån, hafva någon gång på skämt sjungit för
mig om en rival, som dock förhöll sig så stilla, att jag
på den tiden ingenting hörde.»

En lätt dallring bäfvade genom Huldas lemmar.

»Du förstår säkert, hvem frågan gäller,» fortsatte
Patrik. »Han har ej sett sitt hem, stackars, hederlige
Detlof, på fyra år. Du mins, att då modern dog, just
vid den tid vi blefvo förlofvade, han alls icke ville
stanna öfver vårt bröllop. Det var ändå icke så långt
till november.»

»Kommer riddaren af Landsby verkligen hem? Är
du säker derpå? Jag trodde att, sedan han vid afresan
bortarrenderade den lilla gården till pappa, han ej fann
behof af att komma åt denna trakt.»

»Nej, se bara, sådan vacker rodnad det gamla
minnet framkallar. Damerna äro i allmänhet
tacksammare, än männen, vid erinringen af en liten oskyldig
kurtis. Men du kan tro mig, min älskade, att affären
kommit att stanna dervid. Vår stolte grefve har ingen
smak på allvar för rika flickor. Det kunde nog stackars
fröken Selma hafva intygat, om hon varit fullt upp-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:49:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcefter/2/0231.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free