- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
235

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett besvuret hederslöfte

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

13.

Han kommer!

snart patron Berthel lemnat måg och dotter —
den driftige mannen hade aldrig tid till öfverlopps

— slöt Patrik med djup hjertlighet hustrun i sina armar.

»Ja,» sade han, beundrande, »just så skall en
ren-hjertad och pligttrogen qvinna, en hängifven maka bete
sig under en sådan stund, som du nyss genomgick!
Har din far haft någon aning om det, du anförtrott
mig?»

»Icke allenast en aning; han fick mitt hela
förtroende den der morgonen, då jag kom hem från Landsby
och visste, att du skulle komma på förmiddagen.»

»Du vände dig icke till din mor?»

»Nej, jag älskar henne dotterligt varmt, men ehuru
pappa är affärsman, är han i vissa ömtåligare punkter
vida mindre realistisk än mamma. Jag kände just då,
att om jag med mina upprörda känslor kommit till
henne, skulle hon utan försyn kallat mitt och grefve
Detlofs förhållande en romantisk barnslighet. En flicka
hade ej rättighet att tala ett enda ord om känslor med
en man, som ej rent ut friat till henne. Och derför...»

»Derför gick du till din far, som väl gömmer en
liten poetisk vrå inom sig, liksom din gamle farfar, den
poetiske porslinsmålaren, och af hvilken man blott ser
den reela utsidan. Men var säker, min lilla Hulda, att
din mors sätt att betrakta saken var särdeles
aktnings-värdt.» Baronen ansåg det onödigt att meddela sin fru,
att han kände en fullkomlig sympati för sin svärmors åsigt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0239.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free