- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
236

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett besvuret hederslöfte

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Jag gick emellertid till pappa. O, Gud, hvad han
väl förstod mig, alldeles som farfar, då jag var barn t
Och sedan han med tårar i ögonen försäkrat mig, att
han mycket gerna skulle mottagit min ’fattige riddare1,
i fall han genom någon vink anmält sig, hvilket likväl
varit opassande under hans moders sjukdom, så var
denna ungdomsroman icke vidare att bygga på, ty en
man, så danad till karaktären, som herren till Landsby,
f skulle aldrig, bestämdt aldrig, återkomma, och i så fall
vore jag fullt oförhindrad att bestyrka det löfte, som
jag under gårdagen genom min tystnad gifvit baron
von Hahlen, hvilken ej af sin utvalda följeslagerska
begärde någon öfverspänd känsla, utan en varm,
aktningsfull tillgifvenhet och ett fullt medvetande om, hvad en
trofast hustrus pligt innebär. ’Kan du skänka honom
detta, så blir han nöjd. Sedan skall han nog förstå att
vinna mera’.»

»Din far är en ärans man och framför allt en klok
man. Var det ej fråga om att förtro mig allt?»

»Jo, jag bad pappa råda mig. Men han ansåg det
ogranlaga mot löjtnant Detlof att säga det nu.
’Framdeles, då baronen vunnit hela ditt förtroende och ej
missförstår ditt lilla, vilsekomna hjerta, blir det tid’.»

»Och det har nu visat sig, att han såg klart i
framtiden. Jag vill, såsom det högsta prof af min
tacksamhet, jag förmår gifva dig, för första gången säga något,
som jag vet skall bringa glädje i ditt hjerta. Vet då,
min Hulda, att aldrig, under hela mitt första äktenskap,
icke ens i den så kallade smekmånadens solskensdagar,
erfor jag den rena frid och lifsvarma glädje, som du
skänkt mig. Min och min tyska grefvinnas tillvaro var
helt och hållet ytlig och flärdfull, som hennes själ. Då
den rusiga passionens låga brunnit ut, hvilket gick fort,
var det förgäfves jag sökte efter huslig lycka. Hon var
endast verldsdam, tills en grym, obotlig sjukdom tvang

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0240.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free