- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
237

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett besvuret hederslöfte

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lienne att med gränslös saknad vända ryggen åt denna
lysande tummelplats för hennes segrar. De tvenne barn,
hon skänkte mig, hade moderns sjukdomsfrö. De voro
tvinande plantor, som tidigt flyttades till den för dem
lyckligaste jordmånen. Enkling vid tretiosex år, var
jag tillräckligt ung att söka en enklare lycka. Och
sedan de stora affärernas utredning uppehållit mig hela
enklingsåret der borta, reste jag till mitt gamla, svenska
hem, med full afsigt att, så fort som möjligt, göra ett
nytt val. Gud lät mig finna det bästa. Och den
kraftfulle, raske son, du skänkt mig, hos hvilken jag blott
upptäcker goda instinkter, fullbordar så helt min lycka,
att jag endast kan bedja om dess fortfarande.»

»Tack, min dyre Patrik, för detta förtroende! Och
var viss, att ditt så tillitsfulla hjerta ej skall genom mig
få något att klaga öfver.»

Veckan var förfluten.

Det hade förljudits, att den »fattige riddaren af
Landsby», hvilket råkat blifva en ofta begagnad titel,
var återkommen, och baron Patrik red genast öfver,
för att vara en bland de första grannarna, som helsade
honom välkommen i det gamla hemmet. Ty värr, hade
han ej träffat Detlof, som begifvit sig med patron Berthel
någonstädes långt bort. Det var gamla Malena, som
nu kommit till det så godt som nya Landsby, för att
hushålla för sin forne husbonde. Hon hade redan,
genom den hederlige patron Berthels försorg, varit i villan
hela veckan.

»Således, min bäste vän, har din vackra mening
gått förlorad för i dag,» sade Hulda, som ända ut i den
stora, södra trappan kom emot sin man.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0241.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free