- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
238

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett besvuret hederslöfte

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hon syntes sig alldeles lik, ty hon hade förvärfvat
en nästan otrolig sjelfbeherskning. Men glasklockorna
kring det kinesiska templet kunde hviska till hvarandra
om ett rastlöst gående fram och åter i deras närhet,
och då vinden rörde deras fattiga, små metallhjertan,
så att de klingade ljufvare och skönare än någonsin,
visste de kanske också att ett menniskohjerta slog i
skenande fart nära dem.

»Ja, älskade,» svarade Patrik enkelt, »och det
lönade ej mödan att försöka vänta. Jag lemnade mitt
kort, med påskrift att vi väntade.»

Följande dagen rådde en viss spänning inom båda
makarna, och baronen önskade inom sig, att det der
första väl vore öfver. Men det der första kom
hvar-ken den dagen eller den dérpå följande. Först tredje
dagen vid ett-tiden, då baron Patrik som bäst hade en
liten exercis med sin son i försalen, kom en betjent in
och meddelade, att grefven från Landsby frågade, om
han fick den äran att besöka herrskapet.

# »Naturligtvis, skynda dig att släppa in honom hit.»
Och Patrik hann jemt och nätt att, skjutande upp
dörren till röda gemaket, älsklingsrummet, hviska till sin
hustru: »Detlof är här, om en liten stund komma vi
in,» än dörren till ett yttre rum öppnades, då Hulda i
ett oredigt virrvarr hörde tvenne röster blandade med
barnrösten. Men något tydligt ord hörde hon ej och
hon bad blott Gud af sitt varma, skuldfria hjerta, att
hon måtte kunna öfvervinna detta marterande, under
flera dagar kända^ nervlidande, som kom hennes blod
att liksom forsa genom ådrorna. Hon älskade ju sin
man, o, så innerligt! Måtte blott ingen farlig eller
förebrående blick träffa henne.

Nu gick dörren upp. Det skymde först för hennes
ögon, ehuru de modigt vändes mot de inträdande, men
sinnesförvirringen upphörde liksom genom ett trollslag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free