- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
239

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett besvuret hederslöfte

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och ögonen fingo genast sin fulla synkraft, då en
fullkomligt lugn och i synnerhet fullkomligt naturlig röst
lät höra de mycket enkla orden:

»Det gläder mig, min friherrinna, att få lyckönska
er till den husliga sällhet, jag ser uppblomstrad
omkring er. Patrik visar mig bilden af en man, som
måtte hafva få önskningar qvar. Den lille gynnaren,
er son, har redan tagit fasta på mitt intresse. Och ni
sjelf har i ert utseende knapt en reminiscens qvar af
doktor Murmans patient, som jag fick den äran att
lemna mitt rum. Ni mins det ju?»

»Fullkomligt. Och dessa år har äfven visat sin
makt öfver er.»

Hon betraktade visst icke utan förvåning den helt
och hållet svartklädde, förnäme mannen med den
reserverade hållningen. Hon hade på resan blott sett
honom i uniformskappa, sedan i en officers släpmundering.
Den civila elegansen gjorde honom helt och hållet
främmande, särdeles sedan de stora, mörkgråa ögonen,
fordom så strålande, med ett blott förbindligt uttryck sökte
gifva de svala orden något mera lif, men dock blott
lånade dem sin lugna ljumhet. Den fattige riddaren af
Landsby syntes hafva blifvit en imponerande herre.
Hans hela, nu utbildade och förskönade, utseende
uttryckte emellertid, att han vid fylda tjugonio år lemnat
all lifvets illusion bakom sig. Icke en skymt af
sinnesrörelse visade sig.

»Du bereder oss väl det nöjet att stanna till
middagen, min bror?» sade baronen, som ville bortblanda
det stela elementet.

»Ja, det kan väl herr grefven icke neka oss.»
Naturligtvis hette det nu »herr grefven». Löjtnant
Detlof och de med honom förtroliga minnena kunde
sofva i sin graf.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:49:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcefter/2/0243.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free