- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
243

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett besvuret hederslöfte

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kom att omfamna honom och förklara, att han hade
en anhållan att göra, en anhållan, som icke kunde
af-slås, det gälde att stå fadder åt en nykommen
verlds-medborgare.

Alldeles blek och häftigt skjutande den vänlige och
lycklige baron Patrik ifrån sig, utbrast han: »Nej, nej,
omöjligt! Skulle jag stå fadder till ...» Han stannade
tvärt.

Nu visste baronen nog, men det han förstod och
som skulle blifva ensamt för honom, hade han
sinnesnärvaro nog att alldeles icke förstå. Han hade den
takten att visa sig nästan stött öfver afslaget, men
skyndade sig att tillägga: »Neka, käraste bror, om du
så vill, hela verlden (jag vet ju huru många menniskor
som hafva motvilja för att deltaga i denna ceremoni),
men jag litade på dig och tänkte, att du skulle kunna
komma att hålla af mina gossar.»

Under detta tal hade Detlof fullkomligt återvunnit
fattningen och fast öfvertygad, att baronen ingen
ogyn-sam slutsats gjort, svarade han: »Du har rätt. Jag
kan ej, som i allmänhet sker, betrakta de åtagna
plig-terna som en blott ceremoni och jag har en
oöfvervin-nelig motvilja för att...»

»Gifva en gammal vän afslag. Nå, det var hederligt.»

»Käraste bror, så var ej menadt. Och dessa stora
fadderskap — du måste förlåta mig.»

»Här är alls icke fråga om något stort och lysande
fadderskap. Då skulle vi vänta tills modern kunde
vara närvarande. Men så skall det denna gång. enligt
svärmors råd och Huldas egen vilja, ej ske. Det blir
om söndag, då presten kommer från kyrkan, och inga
andra faddrar, än svärmor, som bär pilten, stående
mot vår domare, fru Selma mot den nye provineial
läkaren och du sjelf mot hvilken af grannfröknarna, du
behagar välja.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0247.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free