- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
245

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett besvuret hederslöfte

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bostads skull. Och som en särskild afdelning under
eftermiddagens festprogram skulle ett slags
gymnastikförevisning ega rum och första prisen utdelas, enligt
värdens förordnande, icke af någon bland de två unga
damerna Hulda och Selma, utan af doktorinnan och
patronessan, hvilka voro de äldsta hedersdamerna.

»Herr grefven» stod i dag (for första gången på
evigt lång tid synbarligen ljus till sinnes) i sin eleganta,
ljusa sommarkostym, icke i förstugan, utan ute på sjelfva
gården. Han slog sjelf ned fotsteget på baronens vagn
och, en den artigaste och vänskapsfullaste värd, bjöd
han unga friherrinnan handen vid utstigandet. Huldas
flor gjorde henne den tjensten, att icke blåsa upp.
Hade det deremot varit ett upproriskt flor, så hade
Detlof kunnat få se ett ansigte, öfverhöljdt af förrädisk
rodnad. Men hans svala hand låg orörlig kring en
liten, späd, handskbeklädd hand, som darrade af —
värmen, hvilken var febergifvande. Inkomna i salen,
blef det en diversion till höger och venster, ty nu kom
baronen med sin äldste arfvinge vid handen och strax
derpå häradshöfding Reuterdal med gemål. Hela
sällskapet var i förtjusning öfver villan sjelf, de nya
ut-sigterna, förmaksmöbleringen och blomsterdekorationerna.
Våningen kunde äfven prestera en salong. Men den var
stängd, rned sina målareställningar.

»Men icke annat än jag förstår,» inföll"doktorn,
som nu kom tillstädes, >så fattas ju det förnämsta.»

Det saknar jag också,» förklarade Hulda, som nu
fått af hatten och höll sin herr son i upptuktelse derför,
att han redan fått tag i morfars käpp, i akt och mening
att börja en lusttur kring salen.

»Jag ser äfven, hvad som fattas,» utbrast Selma,
seende på grefven med en ungdomlig matroneblick, en
smula erinrande om flydda illusioner.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0249.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free