- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
246

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett besvuret hederslöfte

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Men hvad är det då, som doktorn och de unga
fruarna sakna?» Detlof såg från patronessan till
doktorinnan.

»Hvad, om icke det utlofvade kaffebordet, hvilket
skulle vänta oss? Det är lätt att gissa,» menade baron
Patrik.

»Nå, det väntar er också, men icke här. Jag skall
i spetsen med doktorinnan visa vägen. Man får ju alls
ingenting utan möda — således i väg.»

Med en känsla af beklämning fattade Hulda sin
gamle vän doktorns arm. Hon anade genast af den
riktning, grefven tog, att det skulle blifva i början af
skogen, den minnesrika skogen, som lägerstället skulle
uppslås. Och hon försjönk i tanken på, om det var af
grymhet eller af den längst utsträckta likgiltighet, som
detta arrangemang blifvit taget. I hvilketdera fallet som
helst tänkte hon visa, att det för henne egde alls ingen
betydelse. Och likväl fruktade hon, att detta endast
blef ett spel. Hon trodde icke, ville icke tro, att ej
allt det forna var jordadt... att hennes hjerta gömde
någon punkt, dit hon ej kunde låta sin make inblicka.
Nej, nej, det var blott en sjuklig inbillning att ens
reflektera häröfver.

»Detta var då en lysande tanke,» sade doktorn,
när sällskapet, genom numera väl upptagna och fint
sandade gångar, kommo något djupare in i den svala,
sköna barrskogen, som ingen af de stora herrgårdarna
hade maken till, och nu dubbelt frisk och härlig under
granames knoppning. De stodo der med ljusa, rika,
grönskande grenar och röda knoppar, liksom en hel
svärm midsommarbrudar. Ett lifligt bifallsrop ljöd från
allas läppar. Det smakfullt ordnade kaffebordet hägrade
upp midt ibland denna prakt. Och icke blott kaffebord,
utan äfven andra, der bålar lyste och doftade.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:49:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcefter/2/0250.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free