- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
249

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett besvuret hederslöfte

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Jag vill inte resa hem, pappa!» ropade ifrigt
arf-tagaren, stretande att qvarhålla tre stora kringlor. > Jag
skall rida på en trähäst, som farbror Detlof gjort åt
mig. Är det inte sant, det, mormor?»

Patronessan försäkrade, att unge herrn skulle vara
i godt förvar under morföräldrarnas hägn. Och så var
då allt uppgjordt och sällskapet i full rörelse. Men
doktorn förbjöd, att någon mera än han och Detlof,
på hvars arm baronen stödde sig, fick öfvergifva
skogen. Häradshöfdingen, som fått på sin lott att utdela
de blanka specieriksdalrarna, lemnades qvar såsom
damernas hedersvakt. Men nöjet var nu förstördt. Och
derför lemna vi den fattige riddarens fest...

Såsom ett tillägg för dagen får nämnas, att då
doktorn andra morgonen återkom från besöket på
Hahlensborg, han icke alls visade sig belåten. I
synnerhet klandrade han baronens envishet, att i det
otillfredsställande tillstånd, hvari han befann sig, ovilkorligt
vilja företaga badiresan, för att just hafva hans,
doktorns, tillsyn under hela tiden.

»Kunde du då ej uppskjuta din och din frus resa
någon vecka?» frågade patron Berthel med faderlig oro.

»Det ville jag, men omöjligt. Han tror icke på,
att det blir något allvarsamt. I dag är han bättre,
men jag är ledsen.»

Två dagar senare voro såväl doktorn och
doktorinnan, som baron Patrik med sin fru, borta.
Små-herrarne skulle stanna hos morfar och mormor. Den
äldste, lille Patrik, nu långt framskriden på fjerde året,
var dock helst dagen i ända hos farbror Detlof, som
redan förut fast sig vid sin lille, trogne följeslagare,
hvilken å sin sida med en ordentligt rörande kärlek,
så vidt det barnsliga hjertat och förståndet räckte, sökte
förstå den allvarsamme mannen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:49:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcefter/2/0253.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free