- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
252

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett besvuret hederslöfte

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Inom mig äro blott mörka aningar. Patrik,
redlige, trofaste vän! Hjerta som få, ädel som ingen!
Jag vet det.» Han vände bort hufvudet, för att
bort-stryka två stora tårar.

»Nå, nå, broder, du får icke nedslå mig. Jag litade
just på dig, för att trösta min hustru, som gerna reste
med, om hon kunde lemna barnen. Och äldste gossen
vet jag du tager hand om. Rent ut sagdt, är mitt mod
ej heller stort. Murman är icke den läkare, som genom
skrämsel skulle vilja påskynda min resa. Men nu
farväl, mina vänner. Du får hafva bestyret med
arbetsfolket i allt hvad som behöfves, Detlof. Gud med oss alla! »

Nästa ögonblick var den hedersmannen borta och
följande timme på väg.

»Var det ej underligt,» sade häradshöfdingen (som
icke egde den allra ringaste kännedom om det
förhållande, som funnits mellan Hulda och Landsbys fattige
riddare), »att Murmans telegram ej med ett enda ord
nämner hustrun? Kanske har äfven hon sjuknat. Det
var just för hennes klena helsa, som badresan tillkom.»

»Och vore det ej för barnens skull, så borde hon
vara lyckligast att få följa honom.»

»Huru kan du tala så, Detlof? Är hon ej sina
föräldrars enda dotter och ögonsten? Sonen är ju
placerad vid någon industriel läroanstalt i England.
Dessutom är hon mor, det hjelper enkan att lefva, om så
olyckligt sker. Men nu måste jag tänka på mina
tings-affarer. Jag skall skrifva ett par ord till min hustru
och bedja henne fara till fru Berthel. Qvinnoma
förstå bäst hvarandra. Märkligt var emellertid, att den
juridiska punkt, han ville hafva tillagd, rörde
förmyn-derskapet för barnen. Få se, huru det är, då vi träffas
härnäst!»

»Ja, få se!»

Det skulle ej dröja länge, innan de visste utgången.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0256.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free