- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
258

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett besvuret hederslöfte

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Naturligtvis fasthängde hennes hjerta äfven vid
barnen och vid de hängifna föräldrarna, men de förra
voro ännu icke hennes hela verld, och hennes
dotterliga kärlek, till och med för fadern, föreföll henne äfven
i smärtans obevekliga sjelfviskhet nästan som en stöld
från honom, hvilken hon uteslutande ville egna både
tankar och känslor.

Hon kunde framför allt icke fatta, att de två
må-nader, som förflutit, sedan hennes lif började stå stilla,
icke också hade stått stilla för hennes närmaste. De
talade ju med henne, som om det vore tid att fasta
intresse vid andra saker, och om det minsta af barnen
naturligtvis var otillräkneligt, så borde väl den lille
Patrik vid sina fyra år ännu icke hafva funnit någon
tröst. Han grät visst, stackars gosse, då hon, slutande
honom i sin famn, talade om pappa och hans ömhet,
men stunden derefter kunde han hurtigt rida på
ölän-dingen och rasa både med Kastor och stallgossen, med
hvilken senare han stod i fortfarande
vänskapsförhållande.

Men lille Patrik misshagade väl sin mor i annat fall.

Han talade ständigt om farbror Detlof och trähästen
och lekställningarna, hvilka både pojkame och arbetarne
sprungo öfver, och han talade oupphörligt om att få
fara tillbaka till Landsby och ville veta, hvarför icke
farbror Detlof kom till dem.



»Hvarför älskar du honom så mycket?» frågade
hon med en känsla af svartsjukt beskydd. Hon ville
ej, att barnet skulle fasta sig vid herren till Landsby,
som hon med tvång mottagit under några minuters
sorgbesök, i sällskap med häradshöfdingen och hans
fru. Alla sorgbesök voro rent af mördande ceremonier.

»Skall jag inte hålla af farbror Detlof? Det ville
pappa och det vill jag med. Man sörjer pappa riktigt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0262.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free