- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
259

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett besvuret hederslöfte

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Du vet inte, du, mamma, så mycket han sörjer honom,
den snälle farbror Detlof.»

»Du skall stanna hemma nu — jag är så ensam.»

»Stackars mamma! Jag skall väl stanna litet
grand då hos dig, men det är inte så roligt, hvarken
här eller hos morfars, och inte kan väl jag leka med
ett dibarn — så litet, så litet.»

Mot slutet af september förklarade fadern för sin
dotter, i ett ganska allvarsamt språk, att han fruktade
för, att Patrik fullkomligt oriktigt uppskattat sin hustrus
själsstyrka. Han hade trott, att hon i egenskap såväl
af hans enka, som i egenskap af förnuftig mor och
dessutom innehafvarinna af det stora ansvaret för alla
sina underhafvandes materiella och moraliska förkofran
i de nya institutioner, som han infört, skulle under
såväl det ena som det andra förhållandet komma att
rättfärdiga hans förtroende. ’ Hennes ungdom skulle
alltid finna sig stödd af vissheten, att detta vore det
värdigaste sättet att hedra makens minne. »Att
der-emot öfverlemna sig åt gagnlös sorg, egde intet anspråk
på sympati, men en sorg, förädlad af arbete och
deltagande för andra, vore ett värdigt offer.»

»Var icke för sträng, pappa, jag skall försöka att
blifva, hvad han ville och hoppades. Och hvad
beträffar testamentariska förordnanden, så har ju
härads-höfding Reuterdal en gång uppläst alltsammans.»

»Nej, visst icke, du blef så angripen, att han
måste sluta. Men jag har testamentet med mig. Du
måtte väl kunna intressera dig för hvilka personer som
i samråd med dig anförtrotts förmynderskapet.»

»Det är naturligtvis pappa?»

»Icke skulle väl jag ensam kunna handhafva det.
Du må icke tro, att det hvarken är brukligt eller
önsk-ligt att kasta hela ansvaret på en enda hand, helst der

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0263.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free