- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
261

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett besvuret hederslöfte

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Pappa, pappa!»

»Så var då förståndig! Din mans värderade vän
kom hit med hela sin själ uppfyld af deltagande i din
sorg, och som jag råkade vara närvarande, såg jag
huru iskallt du tog emot honom.»

»Hvad vill det säga? Har man fordringar på en
enka?»

»Man har fordringar på, att hvarje menniska,
under huru stor smärta som helst, når hon en dag
beslutat sig att mottaga vänners besök och deltagande,
detta deltagande då ej visas tillbaka såsom obehöfligt.»

»Har grefven funnit sig sårad?»

»Det tviflar jag icke på, men han är en man med
allt för fin takt att visa det. Och under den månad,
som sedan förflutit, har han aldrig nämt ett ord om
att förnya besöket. Tänk på ditt ansvar, om han
af-säger sig förmynderskapet!»

»Känner han redan till testamentet?»

»Det bör du kunna förstå.»

»Nå, då har väl äfven pappa förstått, om han
tänker på afsägelse?»

»I början tycktes han med hjertlighet fasta sig
dervid, men på sista tiden ligger ett visst undvikande i
hans sätt, då jag berör vårt samarbete.»

»O, huru olycklig jag är! Min känsla bjuder helt
och hållet emot, att han i detta hus skall mottagas
såsom den, hvilken har ett bestämdt ord med i allt som
rör barnen. Men huru komma ifrån det? Jag är
vanmäktig mot min makes uttalade vilja.»

»Hulda» — faderns röst lät nu så mild och
hjert-lig, som fordom —, »i fall du för Detlof fruktar en
fara i framtiden, så törs jag svära på, att aldrig en
onödigare fruktan funnits. Han har en gång blifvit
förkastad och han kunde umgås i ditt hus under ett
halft århundrade och ändå aldrig komma på den tan-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0265.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free