Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett besvuret hederslöfte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sådana, att det skadar hennes karaktär. Det är icke
Hulda nyttigt, att blott behöfva yttra ett ord, för att
det skall ske som hon vill. Vet du, en sak har
bekymrat mig. Murman, som så hållit af henne, var
verkligen mycket förbehållsam. Nog hade han väl
brådtom hem till hustrun och praktiken, men hade ej
Hulda tröttat ut dem, så hade nog båda två följt henne
hem och han åtminstone stannat längre än en dag
hos henne, då han var två på Landsby och tre här. >
»Det der har jag ej kommit att reflektera öfver,
men du har rätt, och jag skall taga mig den friheten
att icke blott föreslå Detlof visiten, utan öfvertala honom
att göra den.»
Och så gjorde äfven den hedersmannen. Men
grefven svarade helt vänligt, att han fullkomligt gillade
»att friherrinnan undandrog sig allt slags sällskap så
länge det lät sig göra. Ingen kunde taga detta illa
upp. Och hvad mina blifvande funktioner beträffar, så
är det god tid med dem.»
»Ja,» svarade patron Berthel, »helst du länge sedan
börjat. Hvilket besvär gör du dig ej med pilten!»
»Jag älskar gossen och, hans förmyndare eller ej,
så är han ju alltid Patriks son. Och hvad han
in-hemtar på lek, lägger grunden. Jag stärker honom
derjemte genom kroppsrörelse. Det verkar för både
fysisk och andlig utveckling.»
Man hade hunnit till medlet af februari, innan
Landsbys herre syntes på sin egen mark.
Hulda tycktes emellertid hafva glömt hela
förmyn-derskapet och blef allt mer och mer tryckt till sinnet.
Hon kunde icke ens lockas till föräldrahemmet på annat
än timmar. Och hon var så genomolycklig, då hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
