- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
267

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett besvuret hederslöfte

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

När Hulda blifvit ensam, satte hon sig att tänka
på allt möjligt sorgligt, med det minsta, nu årsgamla,
barnet i knäet — unge Patrik hade rest hem med
mormor.

Den siste ättlingen — uppkallad efter mormor med
namnet Lars, förändradt till Liss — tycktes ej blifva
en sådan rustare, som brodern. Han syntes redan
tänkande och allvarsam och satt helt tåligt och storögd
qvar på moderns knä, nästan lika så liknöjd, som hon,
ty det var aldrig händelsen att hon ens lekte, långt
mindre rasade med gossen, såsom andra mödrar med
sina små och som äfven hon gjort med den förste.

Plötsligt — det hände sällan — föll hon i gråt och
skrämde så äfven den lille att gråta. Sköterskan kom
då in, tog barnet och Hulda fick i ro gråta ensam.

Huru skifta dock icke äfven en enkas tankar? Det
smög sig nu in en, som föga hörde dit. »Hvarför
hade herr förmyndaren icke velat komma?»

»Skall jag bry mig om att utfundera den saken?»
mumlade hon harmset. »Nej, det är så mycket bättre,
att han alldeles icke kommer, och det gör han visst
icke heller.»

Men omkring tolftiden följande förmiddag, då hon
befann sig alldeles ensam i det kabinett, som hon
be-nämde sitt arbetsrum, kom betjenten in och anmälde
»grefven från Landsby».

»Huru! Visa honom in i röda salongen. Jag
kommer om ett par ögonblick.»

»Icke behöfves någon ceremoni för en så gammal
bekantskap, min bästa friherrinna,» sade Detlof, som
följde tätt efter. Men hastigt vände han sig om till
betjenten och yttrade: »Hästen afsadlas ej, ty jag skall
om en qvarts timme fortsätta min färd. Var emellertid
snäll och se efter honom.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:49:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcefter/2/0271.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free