- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
268

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett besvuret hederslöfte

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det var ett kort rådrum, denna order gaf Hulda,
men det var dock alltid något. Och då hennes gamla
bekantskap nu trädde emot henne, skedde det så på en
gång vördnadsfullt och fritt från all tänkbar förlägenhet*
att hon utan synbart bryderi mottog den vänskapsfullt
framräckta handen.

»Herr grefven gjorde ej Hahlensborg den äran att
komma i går.»

»Det gjorde jag icke af det skäl — han tog plats
i en fåtölj midt emot henne — att jag önskade få språka
några ord med er ensam. Dessutom hade jag att
berätta en icke alldeles ovigtig nyhet, som ingen ännu
känner.»

»Ah, er förlofning!»

»Hvad för något, min förlofning! Det var en större
nyhet, än den jag kommer med. Något nonsens har
nått er från mitt besök hos min gamle chef. Den der
historien är gammal. Men alltsammans inskränker sig
till att öfversten, skämtsam, som många andra gamla
krigsmän, roar sig att gyckla med sin unga systerdotter,
som knapt mera än vuxit från dockorna, öch för
framtiden, som jag tror, är bestämd åt en ung kusin, nyss
blifven underlöjtnant. Men detta är att onödigtvis
besvära er med ointresserande upplysningar.»

»Kan då den nyhet, ni ärnar meddela, intressera

mig

»På visst sätt bör den det, alldenstund den säkert
ofantligt skall intressera lille Patrik. Saken är den, att
jag, med utsigt att förblifva en gammal ungkarl, ändå
känner behof af att i min ensamhet bilda mig ett
familjeband. Jag kom nu icke senast från min käre öfverste,
utan från en slägting, en fattig kapten, liksom jag, men
gift och egande, utom en snäll och god hustru, en
oändlig rikedom på barn, visst ett halft dussin. Jag
brukar ibland besöka deras i bekymren alltid glada hem,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0272.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free