- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
273

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett besvuret hederslöfte

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tid varit i stort behof af både sjelfbeherskning,
sjelf-kritik och sjelfkännedom.

Såsom man sett, hade hon från början af sitt
enke-stånd icke ens gjort sig mödan att beherska sina
intryck, långt mindre att undersöka dem, och utan att
veta hvarför, ansåg hon sin motvilja för den fordom så
värderade »fattige riddaren» vara en förtjenst, något
slags villigt offer åt hennes makes minne. Men efter
hans besök i egenskap af barnens förmyndare, då han
utvecklat en sådan sjelfständighet och med så stor
lätthet gendrifvit hennes åsigter, kände hon sig fången
liksom i ett nät.

Efter den dagen kom han mycket ofta, liksom den
saken fallit af sig sjelf, ty alltid var det något att fråga
och öfverlägga om. Men dessa uppträdanden hade en
så enkel och öppen karaktär, att Hulda slutligen måste
inse nödvändigheten af att beherska både afiind och
motvilja, för att icke göra sig sjelf löjlig.

Något längre fram, då andra året en tid fortgått,
började äfven sjelfkritiken. Hvarför skulle hon icke
vara naturlig, då han var det ? Och det hade bestämdt
hela tiden funnits något påfallande onaturligt i hennes
stelhet. Hon beslöt sig att ändra åtskilligt i sitt sätt
och väsende. Tänk, om hennes oro varit någonting
snarare att sörja öfver, än tillfredsställas af!

Nu började hon blifva vänskaps/ull, ett stundom
högst osäkert öfvergångsmedel; också fann hon sig ej
tillfreds dermed, utan måste klandra sina försök i denna
riktning, enär han alltid stod på sin lugna
förmyndare-grund, der han var artig, vänlig och tjenstaktig, men
aldrig vänskapsfull.

Hulda önskade ett syskonlikt förhållande och bjöd
således till att blifva systerligt öppenhjertig, men äfven
häruti klandrade hon sig. Slutligen kände hon sig —
forstås långt fram på hälften af andra året — fullkom-

Carlén. II. 18

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0277.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free