- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
277

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett besvuret hederslöfte

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Det skulle icke lyckas. Men låt oss ej tala derom.
Jag har i stället något att säga er.»

Hon såg nästan blyg och förlägen ut.

»Rör det er äldste son, så skulle jag ej tycka om
att störas i mina planer.»

»Det tror jag visst, men det får icke hindra, att
när jag finner något, som ej öfverensstämmer med mina
åsigter, jag talar ut. Dock, det var nu fråga om en
helt annan sak, som jag länge velat säga. Om ni
hädanefter nedlägger blommor hos min make, behöfver
ni icke fästa er vid, hvad jag en gång förolämpade er
genom att antyda.»

»Tack, det var vackert. Och nu farväl tills i afton. >

»Men ni har ju icke lemnat tröskeln.»

»Icke kommer man på uppvaktning hos damer så
här i skogskostym. Jag hade endast ämnat helsa på
gossarne och inlemna mitt jagtprof i köket, men då
man sade mig, att ni var i blomsterträdgården, tog jag
mig dristigheten att uppsöka er.»

»På tröskeln!»

»Har ni då bedt mig stiga in?»

»Det är ett fel, som ni får debitera er sjelf för.
Ni har i dag varit er så helt olik.»

»Verkligen! Om så förhåller sig, är det ändock
icke min skuld. I fall icke ni, min friherrinna, med en
så obegränsad frihet öfverlemnat er åt tårarnas vällust,
hade jag icke hvarken fått den ingifvelsen att citera
Runesvärdet eller frestats till något sakrikt utläggande
inom jagtvetenskapen. Ni vet, att jag är en
anspråkslös man, endast era barns mentor och stundom ett
måhända drägligt sällskap åt er sjelf, då dagens
tidnings-post eller någon bok, hvarur jag läst högt, gifvit
anledning till samspråk.»

»Mycket bra,» svarade Hulda rodnande. »Men
beslutar jag mig för en badtur, som jag tror att jag gör,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0281.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free