Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett besvuret hederslöfte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19.
Förmyndaren afdömer ett litet m&l, hvilket
föranleder ett större, som han ioke röjer
håg att bilägga.
MlJ
^L^lulda mottog sina gäster på aftonen väl med
hjert-lighet, hvad beträffade föräldrarna, och väl med
artighet, i hvad som kom på Detlofs del, men det var
tydligt, att hon ännu befann sig under väldet af någon
icke fullt bekämpad sinnesrörelse. Derom vittnade också
det oroliga vändandet på tekopparna, som stodo så väl
ordnade på bordet framför de öppna altansdörrarna i
röda gemaket. En af hennes första förströdda frågor
var efter den yngste herrn till Landsby, Detlofs fosterson.
»Min käre Ehrenfred var, i trots af sin mer än sju
års mannakraft, så trött af resan, att han för i afton
åtnöjde sig med en inbjudning af verkmästarens gossar.
Och jag ansåg mig kunna lofva honom, att han i
morgon bittida skulle få besök af sin vän Patrik. Han får
ju följa oss hem i afton?»
»Det förstås,» inföll morfar, »vi taga honom utan
krus.»
»Nej, icke i afton,» sade Hulda. »I fall jag ej
förbjudit honom att komma in förr, än han först fått
besök af sin mentor, så hade han väl redan varit här.
Saken är den, att han gick ut med stall-Petter åt
slåtter-ängama på morgonen utan lof och att han dref så
långt bort, att han till min djupa oro kom hem först
för en timme sedan. Jag vet, att grefven sökte upp
honom der ute på förmiddagen. Hvarför skickades han
ej då hem?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
