- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
283

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett besvuret hederslöfte

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Deri låg ett fel. Du borde hafva frågat tills du
fått svar.»

»Men jag hade så brådt, och mamma svarar ofta
så der.»

»Nå, har du bedt om förlåtelse ännu?»

Gossen sprang bort till modern, slog sina små,
starka armar omkring henne och utbrast: »Nu tror du
ju, mamma, att jag begärde lof?»

»Jag hoppas, det, mitt barn, fast det måtte varit
lågt. 1 alla fall får saken passera för denna gång.
Gå nu in till morfar och mormor.» Hon kysste gossen,
som helt lycklig rusade på dörren, i det han ropade:
»Nästa gång skall jag skrika högt, så att du hör,
mamma!»

»Nå, min fru,» frågade Detlof, vändande sig till
modern, »hvems var egentligen felet? Ni är verkligen
ofta frånvarande med edrä sinnen, det har jag sjelf
alltför väl märkt. Men barnen borde ej få förstå det.»

»Och vet ni, herr grefve,» sade den förolämpade,
unga qvinnan, »hvad jag märkt? Jo, att er hand håller
alltför svagt i uppfostringstyglama. Jag anser, att edert
sätt vida mera skadar än gagnar barnen.»

»Menar ni detta allvarsamt?»

»Fullkomligt.»

»I så fall vill jag lemna er tid till närmare
öfver-läggning. Har ni icke innan er återkomst funnit skäl
att ändra öfvertygelse, skall jag vara beredd att
nedlägga en befattning, som så illa motsvarar era
moderliga åsigter. Till dess talar jag ej med er far, hvilkens
förvåning skulle kunna blifva ett obehag vid er
lustresa.»

»Jag tackar er för denna granlagenhet, herr grefve.
Den är mycket ridderlig. Och nu är vår téte-å-téte
slutad.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0287.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free