- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
285

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett besvuret hederslöfte

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Jag törs ej tala, farbror, så länge jag vaktar
färgkopparna, men om jag finge stiga ned, så skalle jag se
riktigt, och då kunde jag med detsamma springa ut
till Malena och få min eftermiddagsmat. En blir mera
hungrig af sådant här stillarbete, än när en arbetar i
trädgårdsjorden eller med läsböckerna.»

»Rätt så, min gosse. Men synes icke der någon
främmande? Jag hör, att du får välkomna farbror
Berthel. Då han kommer på aftonen, är det ej för
fabriken. Säg till Malena, att hon sätter på toddyvatten
och bär in, när det blir färdigt. Och så kan du gå
och arbeta i din trädgård. Jag vet, huru mycket du
vill hafva undangjordt, tills din vän Patrik kommer hem.»

»Det var bra, farbror, och jag tager en gosse från
fabriken till hjelp.» Och herr »Fred», som dock var
vida mera krigisk än fredlig, rusade i väg, så att det
långa, gula håret svepte kring de runda, friska kinderna.
Man kallade honom allmänneligen för »den tappre
landt-soldat» och han underlät ej att meddela, att han var
på åttonde året.

De båda herrarne sutto på hvar sin sida om det
runda divansbordet i Detlofs arbetsrum. Reqvisita stod
framför dem, och sedan Fred, med en smörgås, så stor,
som halfva gossen, tittat genom dörren och förkunnat,
att farbror skulle vara snäll och icke ropa honom, om
han blefve aldrig så länge ute — han skulle nog läsa
öfver lexorna på morgonen —, så fans icke vidare något
störande och likväl tego de, under det gästen tillagade
en hel och värden en half toddy.

»Jag förmodar, att något meddelande är i fråga,»
sade slutligen Detlof med ett uppmuntrande småleende.

»Det är rena sanningen, men det är så kinkigt.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0289.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free