- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
289

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett besvuret hederslöfte

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

muntligen eller skriftligen, och således måste jag stå vid
mitt. Och det ser ju nu ut, som en ersättning skulle
komma i stället.»

Berthel, en i allmänhet mycket lugn man, reste sig
så häftigt ifrån stolen, att han nära på stött ned brickan.

»Om du afgår som förmyndare och ledare af
barnens uppfostran,» sade han, »så må Hulda akta sig för
det onda, hon drager öfver både sin egen och lille
Patriks framtid! Den gossen i synnerhet, så mycket
begriper jag, fordrar just de tyglar, du håller i. Du är
mild och rättvis och han älskar dig till ett djup, långt
öfver hans ålder. Men skulle du kunna uppoffra barnen
för en qvinnas förflugna nyck, i fall * intet budskap
kommer?»

Detlof teg.

»Kors, jag glömmer ju, att ett litet bref från gossen
låg inuti Murmans. Ack, läs det med detsamma!»
Åter ett dykande i fickan och det Ulla brefvet tittade
upp.

Detlof tog det med rörelse, öppnade det och läste.

»Käre, snälle farbror!

Jag tycker inte det är roligt här och jag vill bara
hem till Landsby och till Fred. Farbror må tro mig,
att jag aldrig begär något af mamma, utan att ropa
ända tills hon svarar. Mamma ser så ledsen ut och
sitter så mycket och ser på ingenting.

Nu skall jag berätta farbror, att jag blef grufligt
ond i går, då jag hade varit på badhuset, för det gick
två herrar förbi, som sade: ’Den der lille gynnaren får
sig snart en ny pappa. Millionären friar till hans
mamma.’ Jag ropade efter dem: ’Det är inte sant och
jag vill inte ha honom till pappa.’ Men då skrattade
de och sa’, att jag nog var karl att stå på mig. Och
det skall jag också, om han försöker. Jag talade om
Carlén. II. 19

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0293.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free