Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett besvuret hederslöfte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT BESVURET HEDERSLÖFTE. 291
k
»Nej, min käre Fred, gå för all del och lägg dig.
Mig plågar ingenting annat, än värmen. Men hvarför
sofver icke du?»
»Jo, jag sof, men farbror väckte mig, och så tänkte
jag, att Malena kanske glömt vattnet och att jag kunde
gå efter det.»
»Tack, du är en mycket snäll gosse, Fred! Men
skynda dig nu att somna. — God natt!»
»Jaså,» mumlade Detlof, då han blef ensam, »jag
suckade så högt, att det kunde väcka den lille
kamraten. Sådant skall då icke hända mera. Jag trodde
verkligen, att mina suckar höllo sig inom väggarna och
blygdes för att stiga upp ända till läpparna.»
Följande morgon, då villans båda inbyggare träffa
des vid frukostbordet, hade Fred händerna fulla af bref.
Posten hade kommit tidigt och patron Berthel hade
skickat den.
»Det är bra, min gosse, du kan lägga dem inne
på mitt skrifbord. — Nå, huru går det med din svenska
historia? Vi taga ihop med målningen så snart du
läst upp din lexa. Du kan titta litet närmare på den,
medan jag ser på brefven.»
»Ja, det var mycket snällt, farbror. Det kan allt
behöfvas.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
