- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
293

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett besvuret hederslöfte

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ädla, oskuldsrena hjerta, som sträfvat sig igenom sina
dimmor.» Han upptog ett bref, som icke hade sin
plats bland de andra på bordet, utan hvilade mellan
västens tillknäpta slag.

Brefvet var naturligtvis från herskarinnan på
Hahlensborg och dateradt Varberg.

»Min bäste grefve Detlof!

Jag vet, att ni tror mig, då jag bedyrar, att icke
tio minuter förflutit, sedan vår konferens rörande lille
Patrik afslutats, innan jag erfor den allvarligaste ånger
öfver min häftighet, mitt oförstånd och min oändliga
orättvisa mot er. Men det syntes mig då, och har allt
sedan synts mig, som skulle det varit en oss båda
ovärdig handling, i fall jag alltför hastigt utbedt mig er
tillgift. Ni hade då kunnat tro, att mitt fel af mig
ansågs lätt ursäktadt.

Det är för att visa motsatsen, som jag dröjt, men
nu beder jag er af hela min själ, att ni glömmer och
förlåter för barnens skull. Fordras mera, så beder jag
att — löjtnant Detlof förlåter Hulda. Men om detta
vädjande kanhända var för djerft, så beder jag den
ädelmodige och redlige vännen till min make att icke
öfvergifva hans söner. Och Patriks vän förlåter, det
vet jag.

Emellertid har jag föresatt mig att derjemte
meddela er, att jag ångrar och beklagar, att jag i två år,
underkastad väldet af flera olika skugglif, ständigt hyst
fruktan för ett närmande oss emellan.

Detta har varit orsaken till det tvång, den afund,
den sorgsna bitterhet, hvarigenom jag hållit gränsen
mellan modern och förmyndaren så sluten, som jag
förmått. Jag var svartsjuk på allt, som jag ej ville
veta af att det kom på er lott. Och likväl visste jag
ju, att min make aldrig varit svartsjuk på er. Om det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:49:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcefter/2/0297.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free