- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
295

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett besvuret hederslöfte

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

räddning vill mottaga, för att aldrig förlora, det är
den sympati, den oskyldiga, förtroliga vänskap, öppen,
ren, hedrande och gagnande, som ni då egnade mig,
ty annat språk hade mellan oss ej funnits förr, än sista
morgonen, hvilken är utesluten. Kanhända, om jag så
återfinner er, skola dimmorna fly. Det hade utan
tvif-vel för länge sedan varit så, om jag ej haft denna
nervösa spökrädsla för er. Och kanhända skall den
återkomma, i fall jag länge lefver i osäkerhet. Skrif
derför några ord.

Hulda.»

Nu, sedan brefvet åter blifvit gömdt, gömdt med
den ömmaste rörelse, satte han sig ned att skrifva, och
så lydde det svar, han samma afton afsände:

»Hulda!

Det första, jag vill uttrycka för er, är en högtidlig
förklaring, att jag aldrig, sedan vi en viss dag skildes
åt, erfarit ens ett svagt skimmer af hjertats sanna
lycka, förr än jag i dag från er mottog detta för mig
så heliga bref. Det är icke skrifvet af den första
Hulda, hon, som på gästgifvaregåfden under en
sömnlös natt roade sig med att genomgå ’den fattige
riddarens’ (jag har hört, att ni kallade mig så) förtroliga
skrifvelse till hans mor och sedan på ångbåten,
barnsligt ljuft och genialiskt, gjorde sin oskyldiga
syndabekännelse. Det är ej heller skrifvet af den andra
Hulda, den unga friherrinnan, som med stel artighet
helsade sin mans vän, den hon helst velat slippa att
helsa. Icke heller är detta kära bref skrifvet af den
tredje Hulda, den alltid på sig sjelf och andra
tvif-lande, stundom förtviflade, unga enkan, hvilken mjelt-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0299.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free