- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
296

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett besvuret hederslöfte

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sjukan snart skulle hafva fullkomligt besegrat, så framt
icke en fjerde Hulda framstått ur de tre föregående
och som, i det hon afkastade sin tunga drägt, visade,
att ett nytt väsende gått ur puppan, ett väsende, i
hvars solglans en stackars enstöring ännu ska/l f&
värma sig.

O, Hulda, kanske har ni redan ångrat, att ni
ändtligen ville se det tunga skenlif, som omgaf oss,
bort-kastadt! Men jag besvär er, ångra ej detta, utan tro.
att just så, som ni ordnat vårt kommande lif, blir det
ett jordiskt paradis. Lyckligtvis har jag i två år så
ofta under min förmynderskapsvärdighet besökt
Hahlensborg, att aldrig en fläkt af nyfiken undran skall
förmörka solskenet.

Jag har ju, som det påstås, haft två hjertesår:
chefens brorsdotter och domarens gemål, hvilken
lag-manskan påbördar mig att ännu i dag med troskap
egna min tysta dyrkan. Och hvad er beträffar, ville
ju millionären genom doktor Murman låta inackordera
sig hos mig, för att i ro kunna sköta sitt frieri. Säg
då, om vi, så väl upptagna å båda hållen, ej opåtalt
kunna få nära en sann, öppen, ren och varm vänskap?
Och vill vår lilla verld sent om sider undra: hvilken
väg kommer den?® Vi äro två oberoende väsen, som
anse, att det, vi hafva att erbjuda hvarandra, är nog.
Ni vill icke gifta om er. Se der allt, med undantag
af att jag slutligen, den gamle ungkarlen, förblifver er
trogne riddare intill det sista.

Dör jag först, så känner ni er liksom enka efter
två män. Hela skilnaden är blott, att då ni lägger
röda rosor på vår dyre Patriks graf, lägger ni hvita på
min. Och skulle det blifva ni, som först kommer till
honom, så blir det jag, som lägger de röda rosorna på
hans sida, de hvita på er.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:49:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcefter/2/0300.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free