Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett besvuret hederslöfte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22.
Huru de nya förhållandena gestalta sig.
var den 12 augusti, således en månad ingången
på tredje enkåret, när det bantåg, med hvilket
Hulda jemte mor och barn skulle ankomma, stannade
vid stationen närmast hemmet, det vill säga något mer
än tre mil derifrån. Klockan var elfva på förmiddagen,
och det var redan afgjordt, att Hulda skulle stanna
öfver de första dagarna hos föräldrarna och blott den
egentliga packningen med betjeningen afsändas till
Hahlensborg.
»Naturligtvis möter pappa oss?»
»Det förstås,» svarade fru Berthel, ifirigt seende ut
genom fönstret.
»Fred! Fred är här, mamma!» ropade unge Patrik.
»Och farbror, mamma, farbror!»
»Du ser miste, min gosse . . . Skulle grefven resa
tre mil för att möta dig.»
»Miste!» utbrast gossen förtrytsamt. »Kan någon
taga miste på farbror, som är så högväxt och vacker.
Om de nu icke öppna vår dörr, kastar jag mig genom
fönstret.»
»Han har rätt,» sade fru Berthel, medan hufvud
och ögon helsade hennes man. »Det är verkligen
grefven.»
Hade den värda frun sett inåt, i stället för utåt,
skulle hon fått se huru den skäraste rodnad öfvergjutit
dotterns ansigte och huru en stråle af något ljuft glän
sande tändts i hennes ögon. — Så fort dörren kom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
