- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
300

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett besvuret hederslöfte

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

upp, var Patrik, alldeles hejdlös af glädje, genast i
grefvens armar, som bar honom öfver till andra sidan,
der Fred med nästan lika stor förtjusning mottog sin
läs- och trädgårdskamrat. Under tiden hade patronen
hjelpt ned sitt äkta vif jemte sköterskan och den lille,
minste baronen, som äfven fick den höga äran att
komma öfver till de stora herrarne Fred och Patrik.

Patron Berthel, som fann att hans kompanjon icke
borde stå sysslolös, lemnade dottern åt hans försorg,
och der var han nu inne i vagnen och lade i den unga
fruns hand en den utvaldaste bukett, medan han,
kyssande handen, utan att mera än till hälften se på henne,
hastigt sade: »Det är en liten skörd från Landsbys
orangeri.»

»Tack, grefve Detlof! Denna gåfva är en
fortsättning af ert bref. Låt mig säga er i flygten, sedan tala
vi icke derom, att ert ädla, uppfriskande och finkänsliga
bref gjort mig den största nytta. Jag tycker lifvet icke
mera ser så grått ut, som det under två år gjort.»

»AV» svarade Detlof glädtigt, »då ni beslutat er
för att låta andra få hjelpa till med anordnandet deraf,
blir det friskare. Jag har redan många förslag.»

»Hulda, mitt dyraste barn,» ropade fadern, »har
du då så mycket lösgods, att du aldrig blir färdig?»

»Här är jag, pappa, grefven får taga det öfriga.»

Och hon försvann så hastigt i den faderliga
famnen, att Berthel med glädje fann, att badet hjelpte
åtminstone mot de långsamma, likgiltiga rörelserna. »Nå,
men,» utbrast han, alldeles förvånad, då han fick rätt
betrakta hennes ansigte, »hvad är det doktorn pratar i
sitt bref om, att du icke skulle befinna dig bättre, än
när du reste? Du blomstrar ju som en ros, gudskelof!
Men låt oss nu komma i vagnen. Grefven blir kusk
och Patrik får sin plats bredvid honom. Fred åker i
bagagekärran med din jungfru.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0304.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free