- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
301

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett besvuret hederslöfte

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Men Fred kan ju sitta bredvid pappa,» invände
Hulda. »Det vore så roligt att hafva hans trefliga
ansigte midt emot oss.»

»Men då finge han ju inte köra. Drängen har
blifvit mutad att öfverlemna honom tömmarna, och som
han står bak på vagnen, ser han sig nog flitigt om
efter kärran. Och den här lille gynnaren ser också
frisk och välbehållen ut,» han .klappade den lille, yngste,
som icke var blyg, men aldrig synnerligen språksam.

Då sällskapet hunnit inemot halfvägs, stannade
vagnen till unge Patriks verkliga förtviflan, der han,
sladdrande hela tiden för farbror, satt med den stora
piskan i sin ena lilla hand och ändan af tömmarna i
den andra. Men det hjelpte ej, drängen var redan
framme vid hästarna, och ögonblicket derefter befann
sig grefven vid den vagnsdörr, som var Huldas plats
närmast.

Aldrig hade det stolta, allvarsamma ansigtet haft
ett så intagande, hjertligt uttryck, som då han föreslog
damerna att, medan hästarna betade, förtro sig åt hans
omsorg. De stackars hästarna hade gått hela natten,
men det fans ej skäl för, att ej andra också kunde
be-höfva förfriskning vid en vacker plats i löfskogen. »Det
är min värda hushållerska, Malena, som dristigt bjuder
på en liten frukost.»

»Jag och tant Huldas jungfru komma med korgen,
farbror!» ropade Fred.

»Är detta ej en lysande tanke?» frågade herr och
fru Berthel nästan samtidigt.

»Tanken är för ögonblicket ordentligt oskattbar,»
sade Hulda, i det hon lät Detlof hjelpa sig ur vagnen,
»ty kaffet i morse var rysligt dåligt och jag, liksom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0305.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free