- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
302

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett besvuret hederslöfte

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gossarne, hvilka redan jubla i sky, skall göra heder åt
Malenas vänliga möda.»

»0, tusen tack!» hviskade Detlof. »Se, nu hafva
vi ju strax bredvid oss en den härligaste, skuggrika
plan att duka på. Här sätta sig damerna, medan vi
ungersvenner sköta serveringen . . . Äro ni framme,
gossar? Bra! Nu hjelpas vi åt att packa ur korgen.
Se, der hafva ni först duken, bed din mamma, Patrik
lille, att hon hjelper dig och Fred att lägga den rätt.»

Och den unga frun visade en sådan beredvillighet,
att då Detlof, hållande upp en liten form mellan
händerna, alldeles rådlös utropade: >Det här begriper jag
alldeles icke,» Hulda trädde fram till honom med ett
småleende på läpparna och frågade blygt, om hon
kunde vara till någon hjelp.

»Ja, säkerligen,» svarade Detlof, döljande sin
hemliga förtjusning, som alldeles skulle bortskrämt den åter
började förtroligheten, »säkerligen kan ni, som
fruntimmer, förklara mig den här mystifikationen. Malena
kallade den i formen inneslutna saken för en ä la daube
och den skulle uppslås på ett litet fat, som verkligen
finnes, men huru få upp honom?»

»Vi sätta fatet öfver formen, det är mycket enkelt,
vända om det och... Nej, för all del, håll det icke på
sned!» Och Hulda måste med sina egna små, fina
händer komma herr grefven till hjelp i det vigtiga
bestyret. Och det gick så väl, att patron Berthel och
hans fru, som hoppats få skratta litet åt en scen å la
Lafontaine, det vill säga, att hela härligheten skulle
legat i gräset, blefvo fullkomligt bedragna. Detlof kom
helt stolt bärande fatet och Hulda följde efter med
kycklingarna. Fred tog hand om det öfriga, medan
Patrik af alla krafter sträfvade fram med två brödbullar.

Denna idyll i gröngräset, så utan förberedelse, värmde
ännu mera den stackars unga qvinnans oroliga hjerta,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0306.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free