- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
303

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett besvuret hederslöfte

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

men emellanåt gick dock en skuggning öfver hennes så
liljefina och poetiskt sköna ansigte. Man märkte,
åtminstone märkte Detlof det, att ett doft af något kylande
lade sig öfver det varma solskenselementet, men derpå
var han beredd. Hennes sjukliga sinne kunde ej så
hastigt botas. Helt säkert förebrådde hon sig, att hon
erfor flägtar af lycka. Det var ju som en stöld från
hennes make.

»Nå,» tänkte grefven, då de hamnat i hennes
föräldrahem, »så mycket är det då, att hon med Guds —
och hvarför icke också med min — hjelp aldrig mera
skall falla i detta letargiska dödlif, som så länge hållit
henne bunden.»

Och så trodde flera än den mest intresserade. På
eftermiddagen kom häradshöfding Reuterdal, för att få
nyheter om sin familj, och då han och de båda andra
herrarne rökte sina cigarrer på gungbrädet, förklarade
domaren, att doktor Murman, liksom fruntimmerna,
måste varit förhexad, för att icke kunna finna, att
friherrinnan var betydligt förbättrad. »Se hennes ögon
nu och då hon reste! Tänk, mina herrar, hvilket lif vi
kunnat få, om hon bönhört millionären!... Men hon
vill ej gifta om sig.»

Följande morgon for den unga enkan med sina
barn till kyrkogården, der Patrik hvilade, och då hon
kastade sig ned och dolde sitt ansigte bland de rika
och friska blomstergrupper, som en ädel väns hand
ordnat der, strömmade varma tårar ned och badade
dem. Och hon frågade och frågade om igen, om det
fans något orätt, något, som icke borde finnas, i den
nya vändning, hennes själslif började taga. Och i hennes
hjerta hviskade den förtrogna röst, som hon igenkände

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0307.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free