- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
304

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett besvuret hederslöfte

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

för sin makes, att detta var ljus och frid, som skulle
hjelpa henne ur de tunga töcknen och att det derför
vore mycket orätt, om hon vägrade mottaga dessa
skatter, då de erbjödos.

Af granlagenhet kom grefven icke denna dag förr,
än på aftonen. Men så fort han nalkades henne, såg
han, att hon väl tagit ett djupt och högtidligt intryck
af det gjorda besöket, men ej ett, som motstred de
förhoppningar, han fattat för återvändandet af hennes
lifs-kraft i såväl kroppsligt som moraliskt hänseende.

Denna afton var Detlof sjelf högtidlig och nästan
lika förbehållsam, som förut, men en undrande blick
från hennes djupa, hänförande ögon lät honom glömma
de tankar, som hela dagen oroat honom, att nämligen
detta nya, förtroliga lif skulle medföra fara för det
besvurna löftet. Han ville intala sig, att han numera
icke älskade Hulda annorlunda, än med en lugn och
öm tillgifvenhet, men den flydda dagen, den lilla scenen
vid frukosten och Huldas blyga, ljufva väsende, tydande
på möjligheten att äfven hon trodde, att något mera,
än varm vänskap, kunde ligga under hans ohöljda
glädje, allt detta, förenadt med vissa inre, starka
rörelser, gjorde honom bäfvande och han beslöt att
hädanefter vara — mycket försigtig. I stället för att föreslå
en promenad, inbjöd han således Hulda till ett
schackparti. Hon hade spelat schack med sin man, men aldrig
med grefven. Efter någon tvekan biföll hon och kände
sig snart så obesvärad, att hon blef intresserad och
mottog en ordentlig lektion, ty grefve Detlof var för
stor älskare af detta spel, att vilja just nu öfverse med
många fel.

Då hon efter några dagar återvände till Hahlensborg,
underrättades hon vid ett helt vanligt, vänligt samspråk,
att han öfvat in hennes ridhäst, som nu på långliga
tider icke haft någon verksamhet. Hon måste rida

)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:49:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcefter/2/0308.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free