- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
306

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett besvuret hederslöfte

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Det blir en mycket tråkig affär,» svarade han, med
deltagande för de känslor, han så väl förstod. »Men
bjudningen kan arrangeras i trädgårdarna, och några
bräder, slagna för fönstren i templet på kullen, annonsera
reparation. Går ej det an?»

»Men nu håller ju grefve Detlof med mamma och
icke med mig.» Det låg en liten förtrytelse i tonen.

»Jag bemödar mig alltid att hålla med
nödvändigheten, och i min tanke är det nu en sådan. Hela den
förgätna societeten med lagmanskan i spetsen har visat
sig så lycklig öfver att ännu en gång ibland sig få räkna
herskarinnan på Hahlensborg, att det skulle väcka en
hel storm af missnöje, om friherrinnan icke gaf dem
detta prof på välvilja och — beherskning.»

»Betänk, att de sedan skola göra visiter.»

»Det blir endast då och då. Och dessutom...»

»Nå, dessutom?»

Ȁr det ju afgjordt, att Hahlensborg icke
hädanefter helt och hållet skall förblifva ett kloster, ty i så
fall kan ju till slut icke den enskilde vännens besök få
blifva oanmärkta.»

»Åh, hvem skulle anse dem af någon vigt?»

»Jag ber om förlåtelse,» han rodnade starkt, »ni
sjelf troligen ej, men för skenet kunde de möjligen få
någon betydelse.»

»Ack, icke menade jag något sårande! Låt det då
blifva som alla vilja.»

Och som alla ville blef det: en ganska lysande fest,
der icke blott patron Berthel var värd, utan äfven äldste
sonen, med vännen Fred som adjutant, var oupphörligt
sysselsatt att kringbjuda allehanda präktiga frukter.
Det var endast de förledande blåa konfektrussinen och
fikonen, som frestade dem att flitigt dela med gästerna,
trots betjeningens uppmaning att lemna hela bestyret
åt dem.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0310.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free