- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
308

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett besvuret hederslöfte

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

23.

Knuten löses oeh en man blir trolofvad, utan
att fria, hvarken skriftligen eller muntligen.

Jet var en af de dagar, under hvilka
lektionstimmarna gåfvos på Hahlensborg; de flesta dagarna
tillhörde dock Landsby, men under de förstnämda
brukade grefven oftast stanna qvar till middagen, och då
kom vanligen antingen patronen eller patronessan eller
båda som deltagande.

Studierna voro just affärdade och gossame hade
redan rusat ned för att afsluta något på ett
»fästningsverk», som de med vederbörliga dagsverken af
torpare-gossame uppfört, då Detlof, hvilkens steg förmodligen
icke hördes på de mjuka, tjocka mattorna, trädde in i
den trefliga, lilla salongen, der den unga modern vanligen
uppehöll sig.

Hon fans der också äfven i dag, men hon var ej
sysselsatt hvarken med läsning eller söm, musik eller
skrifning; hon låg på en hvilsoffa, tillbakalutad mot
dynorna och syntes så marmorblek i det svaga, höstliga
solskenet, som silade in mellan växterna i fönstren, att
det förekom som om denna stillhet kunde i sin orörlighet
tillhöra sjelfva döden.

Detlof lutade sig bäfvande af ångest ned till henne.
»Hulda,» hviskade han, glömmande all etikett, »Hulda!»

Då uppslog hon långsamt de sköna, stora ögonen
och lät blicken full och häpen falla på honom.

»0, hvad jag blef rädd!» fortfor han. »Ni påminde
mig helt och hållet om den unga, afsvimmade flickan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0312.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free