Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett besvuret hederslöfte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja, så mycket, att om det ginge an, skulle vi för
alltid bosätta oss på det kära Landsby.»
»Nej, vi skola endast hafva det, som vårt bästa
paradis, tills unge Patrik hemför en brud.»
24.
Första oeh sista slutorden.
I og väckte Detlof förvåning, ja, gränslös bestörtning,
då han med sin nyhet kom farande lik en
stormvind och ryckte patronen ur middagssömnen och
patro-nessan från ett det allra intressantaste kapitel af den
nya romanen, som hon till lön för ett träget
förmiddags-arbete, då all linspånaden skulle återtagas och utlemnas,
just nyss med stor tillfredsställelse börjat. Men den
häpnaden, som var blandad med skyhög förtjusning,
hade ändå ingenting att säga mot Malenas häpnad och
skyhöga förskräckelse öfver, huru den saken skulle kunna
med rättvisa och mensklig billighet komma att gå till.
Den trogna själen föll omkull i salig grefvinnans egen
gungstol, och endast tanken på, hvad salig grefvinnan
skulle hafva sagt om en så stor djerfhet, kom henne
att resa sig upp och betrakta sin unge herre med en
trogen hunds yackra oro.
»Se så, Malena, låt oss taga hvarandra i famn, och
nu friskt mod, för sker gör det, och du kan lita på, att
jag i första rummet, patron i det andra, patronessan i
det tredje och Fred i det fjerde skola, utom alla andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
